Fjäll-betagen.

Rötter och vandringsfötter. Jag vill stanna och krama varenda träd jag möter, gamla vridna visa åldringar på byns östra bergstopp. Jag är i Hällbacken, Norrbotten och vi vandrar i släktens fotspår upp till 1000-års tallen. Mitt bland Arjeplogfjällens sjöar och kallkällor, guidad av bästa kusinen som känner stigarna och läser landskapet som en karta.

Fjäll-betagen och tacksam för den här tidlösa resan. Inget vi gör här är slentrian. Allting får en egendomlig mening. Jag som kom hit upp förberedd med detaljerade ceremonier för 13 dagar, såg inget av det hända, det var i stället alla de där samtalen vi förde, maten vi lagade, elden som sprakade, fisken vi rensade tidigt den morgonen och stigarna vi gick precis som de som gått före, som fördjupade kontakten. När jag sänker förväntningarna på mig själv och min roll i berättelsen, händer det mest magiska. Men det kräver att jag släpper taget om allt jag vet. Min egentliga mening med att komma hit upp igen, var att presentera mig för platsen, till naturen och till mina föräldrar och förfäder. Återupprätta kontakt. Ja precis så. Så under de här dagarna förstår jag att jag är som gjord för att odla på platsen där jag bor, veta allt om träden som växer runt knuten och uppe på fjället, om djuren som lever där jag går, om de sju växter som läker, lindrar och doftar från den jord där jag står. Marken under mina fötter är min vägvisare, en samling kunskaper, en bank om livet på jorden, här har min mormors familj gått, vilat, varit i dialog, drömt, organiserat, skapat och byggt med sin starka vilja, här finns spåren av djurens rörelser och årstidernas växlingar. Inget fyller mig med större mening.

Vandringar i Hällbacken juli 2019

Laisvall, Arjeplog